De barnlösas naivitet

De barnlösas naivitet

Nu har det tyvärr varit glest med uppdateringar, tiden har inte räckt till för att vårda mamma V, ta hand om lilla B, katterna, hemmet och alla andra bestyr. Då är det ni som får ställa er i andra ledet och ha tålamod, kul ändå att så många tycks läsa gamla inlägg så att vi ändå har ett skrämmande stort flöde av läsare varje dag. Hela 300 unika besökare varje dag, jag visste inte att jag hade så många vänner där ute, ni måste nog bara klicka fel…

Nåväl, jag lyssnade på senaste avsnittet av Framgångspodden där Paolo Roberto var med och hela intervjun avslutades med att Paolo berättar lite snabba tankar om sin barnuppfostran, att hjälpa till hemma, respekt för äldre och kvinnor, överlag en del av det jag också tidigare skrivit om. Hela intervjun är såklart värd att lyssna på tycker jag för att Paolo är en spännande figur på alla sätt men just den sista delen som lirade så bra med min egna syn tänkte jag gå in lite mer på.

“Jag är inte deras betjänt”

Paolo berättade att det för honom är självklart att barnen ska hjälpa till hemma, städa, diska, laga mat och andra sysslor i hemmet som uppstår. För mig är det också helt naturligt att barn ska hjälpa till hemma, inte bara för att det underlättar och minskar risken för oerhört bortskämda barn utan också för att barn behöver lära sig att städa, diska, och laga mat. Jag vet inte hur många vänner jag hade i gymnasiet som sa “jag kan inte laga mat”, “jag vet inte hur man tvättar”… Även om mamma V inte alltid är nöjd med hur jag tvättar, till den grad att det nu är henne uppgift (och jag sköter nästan allt det andra) så vill jag ändå påstå att min uppväxt gjort att jag varit en fungerande ung vuxen väldigt tidigt.

Ge barn ansvar

Att tidigt involvera barnen i hushållet tror jag är viktigt, ge dem ansvaret över att se till att soporna inte väller över och låt dem ta ut soporna dagligen, gör det till deras ansvar. Fördelen med ett ansvarsområde är också att barnen tidigt får känna att de kan, att känna att man gör sin uppgift bra och att man är stolt över att ha gjort något bra är väldigt viktigt i mina ögon. Det spelar ingen större roll vad det är, soporna, laga mat en dag i veckan, hjälpa till att handla eller vad det än må vara, det viktiga är att känna sig behövd och att lyckas med något.

Att kräva att det inte ska ligga smutstvätt som ett skyddande lagar och gör det mjukt att gå i sitt egna rum exempelvis. Har barnen lyxen att tvätten “tvättar sig själv, viker sig själv och hamnar i garderoben ren, fin och vikt” då kan man faktiskt kräva att de gör en ansträngning och lägger tvätten tillsammans med all annan smutsig tvätt. Syftet är inte heller att uppfostra maskiner till barn som lyder och aldrig gör fel, absolut inte men någon form av struktur är inte bara bra för föräldrar utan är även bra inför barnets fortsatta liv (som vuxna som kan tvätta, laga mat och städa).

Naiviteten

NU kommer vi in på själva rubriken, “De barnlösas naivitet”. Många av er där ute som har barn som kanske redan flyttat hemifrån eller är tonåringar sitter säkert och skrattar åt ambitiösa pappa B som med sina storslagna planer ska revolutionera barnuppfostran i sverige. Nejdå, jag är fullt medveten om att saker inte allt blir som man tänkt, att den lätta vägen för att åstadkomma en stunds lugn och ro ibland kan vara att göra det själv och inte stå på sig. Självklart är jag medveten om att det inte alltid kommer att bli som jag tänkt, om man dock har högt satta mål och en hög ambitionsnivå så tror jag att resultatet kommer att bli bättre än vid lägre sådana. Jag tror inte heller att alla blivande föräldrar där ute verkligen befattar sig med sådana mer grundläggande, nästintill filosofiska frågor kring sitt blivande barn. Jag vill att min son och eller dotter ska resa sig upp så att äldre kan sitta, artigt kan säga snälla och tack, vara ödmjuka och givmilda emot människor som inte är som dem eller har det så bra som de har det. Ha en arbetsmoral som låter dem uppfylla sina drömmar och mer därtill. Vågar visa sig svaga, vågar visa känslor och står upp för vad de känner och tycker oavsett vad.

Så tack Paolo att du hjälpte mig att återigen sätta ord på vad jag önskar mig för mina barn, det materiella betyder ändå så lite, det är minnet av dig och dina handlingar som verkligen kan göra skillnad, försök att göra någons liv bättre varje dag, om det så “bara” är ditt egna.

Jag vet inte om naivitet är det som beskriver mig bäst, jag tror att jag drömmer mycket och jobbet för att förverkliga det börjar när som helst.

Pusshej

/B

 

About the author

bebisdags.se

View all posts

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *